I dag skrivs en viktig sida i Europas historiebok. Storbritannien påbörjar en två år lång process som leder till skilsmässa från den Europeiska unionen.
Debatten kring brexit har fokuserat på kortsiktiga reflektioner: kostnader, processer och marknadsreaktioner. Få har lyft fram det historiska med britternas beslut.
2019, när Storbritannien lämnar EU, är ett lika historiskt år som 1952 när kol och stålgemenskapen grundades, eller 1989 då det kalla kriget tog slut.
I varje kris finns en möjlighet. Själv tycker jag att EU borde reagera på fem sätt.
1. Fortsätt utvidgningen.
Det blir första gången som en medlemsstat lämnar EU. Detta har aldrig skett tidigare. EU har varit som Eagleslåten Hotel California: ”You can check out any time you like, but you can never leave”.
Nu lämnar britterna EU, men detta bör absolut inte bli en broms för vidare utvidgningar. Tvärtom.
Utvidgningen har lätt till demokrati och marknadsreformer på hela kontinenten.
2. Försvara EU:s värderingar.
Efter brexit och valet av Donald Trump söker den fria världen nya ledare.
Stommen till EU:s värderingar – demokrati, frihet, jämställdhet, rättsstaten och mänskliga rättigheter – är viktigare än någonsin.
EU har lyckats främja fred, säkerhet, välfärd och stabilitet baserade på dessa värderingar. Nu, mer än någonsin, krävs det ryggrad och mod av ledande politiker att fortsätta försvaret.
3. Vårda EU:s fyra friheter.
Storbritannien har varit en viktig drivkraft i liberaliseringen av EU:s inre marknad.
Fria rörligheten av varor, service, arbetare och pengar har varit grunden till Europas ekonomiska tillväxt och därmed finansieringen av gemene välfärdsstat.
I en värld av ekonomisk populism och protektionism, måste marknadsvänliga EUländer ta över när britterna lämnar ifrån sig stafettpinnen.
4. Satsa på säkerhet.
Storbritannien är medlem i FN:s säkerhetsråd och Nato. EU tappar en global spelare samtidigt som USA:s presidentkräver att Europa tar mera ansvar för sitt eget försvar. Gör det då.
EU länderna bör fördjupa säkerhetssamarbetet och se till att britterna är med alltid när det är möjligt. Detta borde gynna länder som Sverige och Finland som tyvärr står utanför Nato.
5. Reflektera om EU:s framtid.
På ett sätt har reflektionen redan börjat. Kommissionen har lagt ut fem alternativ och EU ledarna skrev under en deklaration Romfördraget till ära. En bra början, men inte tillräckligt.
Det går bara inte att fortsätta med samma dubbelmoralistiska retorik. Det går inte att skälla på EU varje gång det gäller något negativt och hylla sig själv när någonting lyckas. Brexit är inte EU:s begravning, även om jag tycker att det är ett av det dummaste besluten som Storbritannien har fattat efter andra världskriget.
Det kan bli en ny början, precis som 1952 och 1989. Europa har inte råd med nationalism och protektionism. Själv tror jag att brexit och Donald Trump kan vara just det som EU behövde i populismens och antiglobalismens tidevarv – en väckarklocka.