Det lönar sig att bevara välfärdsstaten

Den nordiska välfårdstaten är globalt sett en otrolig framgångshistoria.
I det export- och konsumtionsstyrda ekonomiska meningsutbytet glömmer man trots
det ofta bort, att investeringar i  intellektuellt
kapital är ett villkor för en framgångsrik framtid och för allt nytt – också
för ekonomiska innovationer. Detta betyder satsning på utbildning, forskning, kunnande
och på människan själv.

Utbildning och kunnande är grunderna till Finlands framgångshistoria,
fastän man av diskussionen inom landet inte skulle tro det. En utbildning av
hög kvalitet som en fortsättning på dagvården är trots allt det finska
välfärdssamhällets innersta inre. Betydelsen av de ovannämnda är stor även när
det ¨gäller att förebygga utslagning.

Utbildning är en effektiv socialförsäkring. Som en följd detta öppnas
möjligheter för den enskilda till ett eget liv och till att finna sin plats i
samhället. Å andra sidan bildar socialskyddet ett skyddsnät, som fångar upp
människan när livet inte löper enligt planerna. Att en satsning på
barnfamiljer, utbildning och forskning ger reslultat visar utförda studier.

 Vårt system kräver dock fortsatt
utveckling och det skall kunna svara mot tidens utmaningar. Man talar mycket om
vilken påverkan befolkningens åldrande har på den offentliga ekonomin.
Finansministeriet har uppskattat att de offentliga utgifterna växer med c:a
400-500 miljoner euro per år på grund av detta. Finansieringen av tjänsterna
står inför en utmaning.  Vi måste bygga
upp en servicenivå, som erbjuder en rättvis och fungerande service åt alla.

Rättvisan bör omfatta både betalare och mottagare. En central fråga är
stödet till de sämst lottade i form av inkomstöverföring. Också medelavlönade
barnfamiljer borde erbjudas möjlighet att förbättra sin ekonomiska situation med
förvärvsarbete. Arbete borde alltid vara lönsamt i samtliga inkomstklasser. Detta
kräver även att skattemässiga åtgärder vidtas. Om betalningsandelen för de som
arbetar stiger oskäligt så kommer det att märkas i viljan av att arbeta – eller
att låta bli.

Den bästa garantin för finansieringen av en välfärdsstat är en stabil
och växande sysselsättning. En (1) procents ökning av sysselsättningsgraden
motsvarar c:a 1,4 miljarder tilläggsinkomster i den offentliga ekonomin. Det är
alltså orsak att satsa på sysselsättningen. Att urholka välfårdssamhället
har vi på inga villkor råd till.