De två språken i Nyland
Vi bor i ett tvåspråkigt land, men det finns ställen i detta land där svenskan ytterst sällan behövs. Var och en av oss har rätt till service på modersmålet – på svenska eller på finska.
Årets riksdagsval närmar sig, och i Svenskfinland är svenska språkets ställning alltid en aktuell samhällelig fråga – också i det här valet.
Att ha möjlighet att använda modersmålet är ett av de mest grundläggande behoven i vardagen. Enligt språklagen har var och en rätt att använda svenska eller finska i kontakter med statliga myndigheter och tvåspråkiga myndigheter i välfärdsområdena och kommunerna i Finland. Därför väcker tjänsternas tillgänglighet på svenska diskussion, särskilt när man behöver vård. Oftast vill man som patient bli vårdad på sitt eget modersmål eftersom det anses påverka vårdkvaliteten.
Tre tvåspråkiga nyländska personer som är aktiva i Samlingspartiet har många tankar om hur svenskan fungerar som servicespråk och hur man borde förbättra de svenskspråkiga tjänsterna i Nyland.
Fler svenskkunniga sökande behövs
Svenskans ställning som nationalspråk baserar sig på landets grundlag. Framtiden för den svenskspråkiga servicen väcker ändå en viss oro. Jeanette Broman, som fungerar som suppleant i Östra Nylands välfärdsområdesfullmäktige, konstaterar att det finns svårigheter i rekryteringen av personal med tillräckliga språkkunskaper.
Om det inte finns tillräckligt många sökande kan det leda till att man sänker kraven på språkkunskaperna, säger Broman.
Medlem i HUS-sammanslutningens nationalspråksnämnd Antti Skogster har samma åsikt med Broman. Han framhäver att det är svårt att rekrytera svenskspråkig utbildningspersonal. På frågan om han är bekymrad över den svenska servicen i framtiden svarar han med följande ord:
Ja, det är jag, framförallt på grund av svårigheten att rekrytera svenskspråkiga lärare och annan personal till både skolor och daghem. Även till andra positioner med krav på tvåspråkighet finns det ganska få sökande som klarar av båda språken på en professionell nivå, konstaterar Skogster.
Av Finlands samtliga högskolor är Arcada, Novia, Högskolan på Åland, Svenska handelshögskolan Hanken och Åbo Akademi enspråkigt svenskspråkiga. Helsingfors universitets officiella status är tvåspråkig och undervisnings- och examensspråken är svenska och finska.
Satsningar på svenskspråkig utbildning
År 2020 meddelade Finlands Svenska Lärarförbund FSL att det är svårt att rekrytera behöriga elev- och studiehandlerade i Svenskfinland. I övrigt är bristen på arbetskraft akut i många yrkesområden i hela landet.
En del av lösningen på arbetskraftsbristen är satsningar på utbildningen enligt Skogster.
På nationell nivå behövs flera studieplatser på svenska i alla branscher. Mest akut i vård och skolning, men också i bland annat teknik, miljö och utveckling, säger han.
Också Broman anser att man borde satsa mera på olika svenskspråkiga studieinriktningar. Isak Vilander från Raseborg säger dock att han inte är bekymrad över att få tjänsterna på svenska. Han lyfter fram Finlands tvåspråkiga status men erkänner faktumet att det inte är möjligt att få service på svenska var som helst.
Vi bor i ett tvåspråkigt land, men jag kan förstå att det finns ställen i det här landet där svenskan ytterst sällan behövs. Försöka kan man ju där också, men det är ganska långt upp till personalens språkkunskaper ifall det kan erbjudas, konstaterar Vilander.
I Raseborg är nästan 65 % av invånarna svenskspråkiga, vilket betyder att man inte på riktigt behöver känner oro för att kunna få service på de båda nationalspråken. I Nyland finns det dock kommuner som i praktiken är helt finskspråkiga. Vilander konstaterar att om det uppstår ett akut behov av vård någon annanstans är det oftast finskan som gäller.
Hos oss i Raseborg är jag inte orolig för att få tjänsterna på svenska, men då det gäller att åka till andra orter till exempel för att få vård, kan det nog bli knepigt, säger Vilander.
”Talar automatiskt finska”
Det är inte exceptionellt för finlandssvenskar att automatiskt börja tala finska när man umgås med olika myndigheter. Ibland befinner sig man i en situation där det inte är klart om man kan få service på båda de inhemska språken. Skogster lyfter fram att man lätt tar för givet att man kan finska. För att man kan anta att det erbjuds service på svenska ska personalens språkkunskaper synas. Broman påpekar att det inte ska råda någon tvekan om vilket språk det går att använda med personal.
Jag talar automatiskt finska. Frågan är hur man gör det klart för kunden att kundbetjänaren kan svenska. Många skulle vilja veta på förhand om personalen talar svenska, medger hon.
Hos finskspråkiga har ”tvångssvenskan” i skolan länge haft en negativ prägel. Det finns elever som tycker att det inte är nyttigt att lära sig svenska eftersom språket inte kan höras i vardagen i vissa delar av Finland. Skogster ser att genom att ändra attityden till inlärningen av svenska språket i finskspråkiga skolor kan man också utveckla servicen på svenska. Ytterligare betonar han politikernas roll och ansvar gällande inställningen till att studera svenska.
I stora bilden borde diskussionen om ”pakkoruotsi” äntligen begravas och svenska språket ses som en möjlighet i stället för ett hot. Här kunde politiker och tjänstemän visa mera förebild, säger han.
Riksdagsvalet hålls den 2 april. Då är det dags för väljarna att fundera över hur det tvåspråkiga Finland ska se ut. För individen är att rösta det bästa sättet att påverka de saker som är viktiga i livet. Därför bör var och en av oss som anser tvåspråkighetsfrågorna vara betydelsefulla gå in i valbåset om ett par månader.
Kirjoittaja: Konsta Nupponen